Hållbara naturupplevelser

För att stärka och utveckla naturupplevelseaktiviteter i skog och mark, i en hållbar riktning, ser jag i huvudsak två områden vi alla berörda bör prioritera. Det handlar om Dialog och Kunskapsspridning.

Inspirerad efter två dagars konfererande på ämnet Friluftsliv vill jag här åter sätta ord på mina tankar rörande hållbara naturupplevelser. 2021 har varit Friluftslivets år initierat av Svenskt Friluftsliv och Naturvårdsverket, med Länsstyrelsen som samordnare. I dagarna summerar flera av landets länsstyrelser hur året fallit ut genom att bjuda in till ett seminarium på temat Hur stärker vi friluftslivet i länet? I går arrangerade Länsstyrelsen Västmanland ett seminarium i Västerås och i dag arrangerade Länsstyrelsen Örebro ett seminarium i Lindesberg. Jag vill tacka båda arrangörerna för givande och väl genomförda event! Vi alla behöver mer av dessa och liknande möten för dialog och kunskapsutbyte. Just dialog och kunskap är djupt kopplade till varandra. Jag känner att jag lär mig nya saker varje gång jag har en inspirerande dialog, oavsett om det rör sig om en kort och spontan ordväxling med en person ute i skogen eller en välbesökt workshop under en stor branschkonferens.

Längtan till det vilda

Jag tycker att det är underbart, fantastiskt och fascinerande hur stark människans dragning till naturen är. De flesta av oss attraheras av att få röra oss i ett vackert naturlandskap och förundras över dess rikedomar i form av grönska, dofter, vilt och fridfull tystnad. Men det är inte så konstigt att vi känner den där värmen i hjärtat då vi får uppleva naturen, eller till och med då vi bara ser en vacker naturbild i en tidskrift. Det är ganska naturligt egentligen, då ju djuret Människan kommer från, och är en del av, Naturen… vårt hem. Jag återkommer ofta till ett citat jag tycker mycket om, skrivet av den amerikanske Professorn i Filosofi Thomas King Whipple (1890-1939).

”… Våra förfäder hade civilisationen på insidan och vildheten på utsidan. Vi lever i det civiliserade samhälle som de skapade, men vildheten ruvar fortfarande inne i våra moderna sinnen. Det våra förfäder drömde om lever vi, och det våra förfäder levde drömmer vi om.”

– T.K. Whipple, Study Out the Land, 1943. Fritt översatt av J. Landolsi, 2015

Jag tycker att Whipples text på ett fint sätt pekar på hur många av oss moderna människor bär på en längtan efter det vilda och till vårt ursprung. Som tur är har vi, i och med denna inneboende längtan, kvar en stark koppling till det vi brukar kalla Naturen. Denna längtan spelar en viktig roll i våra samtal i branschen om besökstryck på olika platser i naturen.

Längtan till det vilda i olika grad, kombinerat med de förutsättningar som pandemin skapat, samt understött av att vi i branschen sedan många år tillbaka uppmanat och inspirerat till att människor skall ta sig ut i naturen, har bidragit till den imponerande interaktion och trafik vi nu ser i skog och mark. Med detta ökade intresse följer de utmaningar som vanligtvis uppstår då många individer skall samsas om en relativt liten yta. Dessa utmaningar ser jag mångt och mycket ligger till grund för alla de kreativa möten och konferenser som nu genomförs på ämnet friluftsliv och naturturism.

Friluftsliv och Naturturism

Jag vill beröra definitionen av Friluftsliv och Naturturism, utifrån mina erfarenheter av branschen.

I min värld handlar både friluftsliv, naturturism och liknande om just Naturupplevelser. Oavsett om det är en enskild individs spontana skogspromenad, en ideell förenings utflykt, en skolklass friluftsdag eller en inbokad gruppupplevelse via en naturturismaktör. Alla ovan är i naturen för att få uppleva den på olika sätt.

Jag vet att en vanligt förekommande definition av friluftsliv kan vara: Fria utomhusaktiviteter i naturen, utan krav på motprestation. Där man då ibland vill skilja naturturismen från friluftslivet, då vanligtvis naturturismen innefattar en motprestation i form av att besökaren betalar. Jag skulle nog drista mig till att säga att det alltid bör finnas ett krav på motprestation då vi alla vistas i skog och mark på ett eller annat vis. Oavsett om man betalat pengar för att vara på den natursköna platsen eller ej, så kan en motprestation vara att anstränga sig för att visa hänsyn och respekt i sitt agerande väl ute i naturen, plocka bort skräp, elda varsamt vid vindskyddet, ta en omväg för att ej störa, och så vidare.  Många av våra besökare upplever att de via oss får uppleva friluftsliv, trots att de betalat en naturturismaktör för att få uppleva det hela på det sätt de önskar. Jag skulle hellre vilja kategorisera i termer av Guidad naturupplevelse och Oguidad naturupplevelse, där exempel på en oguidad besökare kan vara någon som besöker ett område helt egenplanerat utan att nyttja lokala stöttande tjänster.

Hållbarhet

Om det finns olika definitioner vad gäller friluftsliv och naturturism så skulle jag säga att det finns än mer variation på definitionen av Hållbarhet. Något jag tror och hoppas att de flesta av oss dock kan skriva under på är att, för att vi skall lyckas utföra riktigt hållbara naturupplevelser, på olika nivåer, så behövs dialog och kunskap. Dialog mellan de inblandade intressenterna skapar vanligtvis förståelse för varandras ambitioner och verksamheter. Och då är det lättare att bygga upp ett ömsesidigt förtroende och kanske till och med en överenskommelse, som har goda chanser att hålla länge. Saklig kunskap hos inblandade intressenter gör att vi ökar våra chanser att göra kloka beslut i vad som är bäst för naturen, vilket i sin tur gynnar oss alla, det vill säga alla intressenter.

Dialog intressenter emellan

Då vi försöker ringa in intressenterna, så märker man ganska snabbt att det är en utmaning. Men för att på bästa vis lyckas med givande, friktionsfria och hållbara naturupplevelser, utan krockar, konflikt och missförstånd, är dialog med samtliga berörda intressenter en nyckelfaktor. Med intressenter syftar jag dels på alla vi människor som skall samsas på plats i naturen, samt de intressenter som har äganderätt och/eller ansvarsroller för den aktuella ytan.  Min erfarenhet är att det nästan alltid finns fler intressenter än vad man tror, då det kommer till en yta. Nedan gör jag ett fiktivt försök att samla samtliga intressenter, utan inbördes ordning, förknippade med till exempel en led som sträcker sig genom ett skogslandskap, passerande en sjö och en åkermark.

• Markägare (privatpersoner, jordbrukare, kommun, bolag, kyrkan, staten)
• Lokalbefolkning (åretruntboende, fritidsboende)
• Flanörer (genomresande, rasta hunden och sig själv)
• Idrottsföreningar (orientering, traillöpare)
• Ryttare
• Cyklister
• Naturturismaktörer (naturvandringar, safaris, kurser, upplevelser)
• Jägare
• Svampplockare (privata, kommersiella)
• Fågelskådare
• Forskare och studenter
• Prospekteringsbolag (gruvor, vindkraft)
• Skoterförare
• Fyrhjulingar och enduro
• Huggarlag och röjarlag (små och stora aktörer)
• Fiskeföreningar
• Husbilar och husvagnar (fricamping)
• Kommunen
• Länsstyrelsen
• Ledansvarig
• Bärplockare (privata, kommersiella)

Som sagt, jag har säkert missat någon möjlig intressent och vissa av ovan intressenter kanske ej är tillåtna längs vår exempelsträcka, men omnämns ändå i detta fiktiva exempel. Vidare skulle man även kunna se viltet, växterna och träden som intressenter. Jag vill även understryka att det inte är ovanligt att en och samma person kan ha flera av ovan intressentroller. Jag själv är till exempel såväl naturturismaktör, markägare, jägare, lokalbefolkning som flanör, och så vidare.

Kunskap om natur och Allemansrätten

Bara att vistas i naturen genererar kunskap i sig. Jag brukar kalla det Skogstid. Genom att investera i skogstid kan du lära av alla intryck och händelser, stora som små, vilka utspelar sig runt omkring dig i skog och mark. Skogstid ger dig värdefulla erfarenheter som kan komplettera din redan vunna naturkunskap, samtidigt som du kan få dina kunskaper bekräftade. Denna kunskap kanske i huvudsak handlar om flora och fauna – växter, träd, djur, fåglar, insekter, men även geografi, dygn- och årstidsrytm samt hur de allt detta samspelar. Sedan finns även kunskapen om hur du själv på bästa sätt agerar i det vilda, exempelvis ditt beteende, din utrustning, säkerhet, påbud och förbud. I det senare har vi här i Sverige en fantastisk grundbult i vår allemansrätt.

Min erfarenhet är att vi generellt i dag faktiskt har ganska bristfälliga kunskaper om allemansrätten. Men detta kanske inte är så konstigt med tanke på att denna rekommendation ibland kan uppfattas som aningen luddig. Med mina egna ord kan allemansrätten beskrivas i grova drag som, en rekommendation vilken har stöd i ett antal lagar. Uttrycket allemansrätt etablerades under 1940-talet, men rötterna sträcker sig längre tillbaka. Dessa rekommendationer vi benämner som allemansrätten syftar till att hjälpa besökaren att visa hänsyn, inte störa och förstöra natur och därigenom få större frihet att kunna röra sig även på annans mark. Då allemansrätten tillämpas gynnas även naturen och dess biologiska mångfald. Vi är många som svänger oss med fina ord om allemansrätten, och det är då viktigt att vi regelbundet uppdaterar oss om den aktuella tolkningen av allemansrätten, samt hur den kan appliceras på just den plats och situation vi befinner oss i där och då. Det finns många bra tolkningar och publiceringar av allemansrätten, inte minst på Naturvårdsverkets och Länsstyrelsens hemsidor. På nedan länk finner du ett nedladdningsbart dokument som jag uppskattat. Jag uppmanar varmt både naturguider, privatpersoner, skollärare och andra naturintresserade att läsa detta trevliga dokument.

Länk till publikationen på Naturvårdsverkets hemsida:  Allemansrätten – en vägledning

Det uppstår ofta diskussioner om hur viktigt det är att få utländska turister samt barn och unga att lära sig allemansrätten. Jag håller absolut med, och vi behöver förtydliga allemansrätten både i tolkning och språk samt göra den lättillgänglig för nämnda publik. Men min erfarenhet är dock att detta faktiskt även gäller alla åldrar och ursprung.

Om vi lyckas sprida saklig kunskap om vår natur och allemansrätten får vi en stadig grund vi alla intressenter kan stå på, dels i våra kreativa samtal om brukande och förvaltande, men inte minst skapar vi via saklig kunskap goda förutsättningar för att vi alla kan få uppleva fina naturupplevelser både i dag och i framtiden.

Hur lyckas vi?

För att uppnå kreativ dialog och saklig kunskap tror jag på att vi alla, privatpersoner, markägare, turismaktörer, myndigheter med flera, i större utsträckning tar kontakt med varandra för att bygga relation och förståelse. Detta leder till att vi får kunskap av varandra och att den kunskap vi sedan sprider i våra respektive kanaler är synkroniserad och underbyggd. Vi är alla kunskapsbärare och om vi håller vår kunskap saklig och uppdaterad har vi fantastiska möjligheter att sprida kunskap som kan gynna både våra respektive intressen och verksamheter, samt vår fantastiska natur. Nedan följer exempel på viktiga kunskapsbärare.

Under arrangerade guidade naturupplevelser är vi naturguider viktiga kunskapsbärare som kan informera våra gäster på ett lustfyllt vis om bland annat allemansrätten.

Då besökspublik med begränsad erfarenhet och vildmarkskunskap bedriver oguidat friluftsliv, ställs högre krav på individens ansvarskänsla och tillgång till tydlig information, bland annat om Allemansrätten. Här ser jag myndigheter och kommuner som viktiga kunskapsbärare, vilka kan tillhandahålla lättillgänglig information både digitalt och via skyltning.

Tillsammans kan vi lyckas för naturens bästa, om vi strävar mot dialog och saklig kunskap. Med ökad kunskap om naturen, vårt hem, kommer en ökad vilja att ta hand om den samma på bästa vis.

Vänliga och ödmjuka hälsningar

Jonas Landolsi

Kom gärna med feedback på ämnet i kommentarfälten på  Jonas Vildmark Bushcraftcenters Facebooksida.